Category Archives: Blogginlägg

In memoriam: Tom Haugh

Det är med stor sorg vi idag nås av beskedet att förre Röglemålvakten Tom Haugh har avlidit efter en kortare tids sjukdom.

Efter att ha varit en av de mest framträdande spelarna i det amerikanska lag som slutade sexa i Hockey VM i Tammerfors 1965 skrev Tom på för dåvarande division 2-laget Rögle, där han tillsammans med bl.a Ulf Sterner var med att ta upp Rögle i högstaserien redan under sin första säsong – mycket tack vare målvakten med kontaktlinserna och baseballhandske som kallades “den kanske mest färgstarke idrottsman vi har i Sverige just nu” i en nyhetssändning 1966.

Han stannade ytterligare två säsonger i Ängelholm innan karriären avslutades med en säsong i japanska laget Seibu. Efter den aktiva karriären jobbade den karismatiske Tom som säljare, och var även drivande i Minnesota Bluegrass & Old-Time Music Association, där han sjöng och spelade gitarr.

Undertecknad hade personligen äran att få träffa Tom vid flera tillfällen sedan han hösten 2009 återbesökte Ängelholm och jag träffade honom för en längre intervju som slutade med att jag guidade hans biltur i NV-Skåne, medan Tom berättade om allt från när han ovetande blev reklammodell för hockeyklubbor i Tammerfors, till när färjan som trafikerade Helsingborg – Helsingör vände på sundet för att hämta upp honom sedan han missat färjan efter en match i Vegeholms Ishall.

Besöket i Ängelholm resulterade också i att Tom fortsatt bodde i Ängelholm ett par månader om året och ofta syntes på Rögles hemmamatcher.

Tom Haugh avled natten till fredagen i sitt hem i Minnesota, omgiven av familj och vänner. Han blev 74 år.

Våra tankar går till sambon Agneta, hans två barn samt familj och vänner.

Tom Haugh under en intervju i samband med besök i Ängelholm 2009.

Grönvita Bröder gratulerar Maria Rooth!

Idag nås vi av nyheten att Ängelholmsfödda och Röglefostrade Maria Rooth som första kvinna (tillsammans med Kanadas Fran Rider) är invald i IIHF Hall of Fame, och därför vill Grönvita Bröder å det ödmjukaste be att få gratulera.

Att väljas in i IIHF HoF är sannolikt den mest prestigefyllda individuella utmärkelse man kan få som hockeyspelare, och Maria Rooth har dessutom gjort det så banbrytande som att vara den första kvinnan i sällskapet.

I sin nominering skriver IIHF att Rooth “Kanske (är) den mest talangfulla och fulländade kvinnliga hockeyspelaren från Europa någonsin” och förklarar även henne ligga bakom “Miraklet i Turin”, där Sverige slog ut USA i semifinalen i OS 2006 sedan Maria Rooth stått för alla Sveriges mål (varav ett på avgörande straffslag) i 3-2-segern.

Förutom Rooth och Rider väljs målvaktslegenden Dominik Hasek, backeleganten Scott Niedermayer och poängmaskinen Robert Reichel in.

“Öppenheten” kring det bortdömda målet inte tillräcklig

Så fick vi då, lite drygt tolv timmar efter måldomaren, se bilderna från kameran placerad i taket ovanför målet i Arena Oskarshamn. Man motiverar det med att man följer den öppenhet ligan satt som kärnvärde, även om det för mig fortfarande är ofattbart att det oftast är sådant hemlighetsmakeri med bilderna från de där kamerorna.

10.00 i förmiddags publicerade Hockeyallsvenskan ett 38 sekunder långt klipp där Calle Roséns mäktiga bössa, fyra gånger om, viner förbi Gasper Kroselj i målet och i min värld är det inget annat än solklara bevis på att Rögle blev blåsta på vad som kunde ha varit ett enormt viktigt mål och i förlängningen, ha varit värt miljoner när vi väl skriver 2015 och “krokus-hockeyn” (som HD:s sportchef Daniel Rooth har döpt den till) börjar.

Visst kan man argumentera att nu vann ju Rögle ändå med 2-1, man fick de där viktiga tre poängen och ingen skada skedd.

Väljer man att tänka så, då visar bilderna upp en solklar brist i hur videobedömningarna går till. Väljer man däremot att se till vad som verkligen visas, då handlar det inte om mindre än en ren och skär skandal…

Även om man bortser helt från vad som skedde vid Oskarshamns kvittering, och även det faktum att jag utan vidare kan dra mig till minnes en märklig händelse i just Oskarshamn från förra säsongen, så får helt enkelt inte misslyckas så med en granskning av ett mål under en säsong som kallas den viktigaste någonsin.

Det ska sägas att rent visuellt syns aldrig pucken i målet på bilderna ovanför kassen, av den enkla anledningen att Roséns skott är så hårt att kamerans framerate (bilder den tar per sekund) inte hinner med att plocka upp just det. Det förhindrar dock inte det faktum att genom att titta på bilderna är det ändå klart vad som händer.

Roséns skott går in vid vänster stolpe, går rakt genom nätet (som också rör sig tydligt) och sedan ut genom det hål som domaren under den så omtalade granskningen passade på att laga. Förvisso har även jag kommit till den aktningsvärda ålder där håret har lagt in backen och försvinner mot nackens håll, allt medan ögonen försvagas, men trots att jag stundtals nu bär glasögon syns det väl.

Studera puckbanan, och det är omöjligt att komma till någon annan slutsats än att Rögle blev blåsta på ett mål igår.Särskilt om man tar i beaktning att webbsändningens bilder också fanns att tillgå att studera, bilder som bara dem tydligt visade vad som skedde, samtidigt som en linjedomare fann nödvändigt att laga ett hål i nätet just i det hörnet.

Utåt sett tar Hockeyallsvenskan, trots publiceringen, den enkla vägen. Den enda rena kommentaren om händelsen är “I situationen dömdes ej mål”, vilket alla ser är felaktigt. Jag skulle gärna vilja veta hur man motiverade att målet ej dömdes, och om man anser beslutet vara rätt eller fel. Inte förrän det görs har vi en äkta öppenhet, och kanske ett steg för att se till att skandaler som denna inte sker igen.

 

En högljudd tystnad?

Det har knappast undgått någon att åtal för misshandel är riktat mot Alen Bibic sedan namnet på denna under gårdagen figurerat i tidningarna. Själv ifrågasätter jag dock Expressen/Kvällspostens fortsatta agerande i ärendet.

Kvällspostens krönikör Elisabeth Lindbäck kräver idag i raljerande ordalag att Rögle BK som förening ska “agera” eftersom händelsen bidrar till att svärta ned Rögles varumärke och menar att sportchef Carlsson “låter tystnaden tala” och motiverar tidigare i sin text denna med att “Alen Bibic berättat om händelsen i en enda tidning”.

Just frasen “en enda tidning” klingar dock falskt i mig. Röglespelaren valde att, tillsammans med Anders Carlsson, ge den konkurrerande kvällstidningen Aftonbladet sin version av händelserna. Carlsson har även valt att ge Helsingborgs Dagblad en kommentar, medan den ende som Expressen/Kvällsposten har talat med är målsägande, som under namnet “offret” får ge sin version i en mycket dramatisk artikel. Jag kan aldrig tänka mig att det beror på att man inte från tidningens håll har kontaktat Bibic och Carlsson, utan snarare, om än rent spekulativt, att de inte velat tala med tidningen. Stämmer det antagandet, tror jag att det beror på den rapportering som skedde kring en av de andra händelserna som Lindbäck ansåg relevanta att skriva om i sin krönika och som inte involverat Bibic.

För vad finns det mer att säga än så, så länge någon ska ses oskyldig fram tills dess motsatsen har bevisats? Det är naturligtvis djupt olyckligt att ett åtal väntar Alen Bibic, inget annat ska sägas. Bibic själv menar dock att han har agerat i nödvärn, och jag ser ingen anledning att misstro honom. Det är en situation som både jag och många andra skulle kunna hamna i, rent hypotetiskt.

Med ovanstående i tanke känner jag att mycket av det Lindbäck skriver ställs på ända. Kritiken mot Rögles påstådda tystnad skjuts sönder med en blick mot för Expressen/Kvällsposten konkurrerande tidningar och får istället ett skimmer av att att grundas på helt andra orsaker…

Uppdatering: 21:14 på fredagskvällen publicerade Expressen/Kvällsposten en artikel där man nu samtalat med Anders Carlsson, men också Håkan Eriksson och Anders Bogren. Även där anser tidningen f.ö det relevant att samtidigt skriva om händelser som utspelat sig tidigare och inte involverat Alen Bibic.

Större – inte alltid bättre?

Trots att det faktiskt har blivit spritt språngande sommar, med allt vad det innebär av rockfestivaler och öl i trädgården, så har vi inte helt avtagit med all aktivitet på sidan.

För de som gillar att lyssna på podcast kan rapporteras att faktiskt både en och två under produktion, och inspelningsdatum med en gammal Rögleprofil (vars namn vi hemlighåller ett tag till) för ett långt snack är bokat – medan vi fortfarande försöker matcha scheman med en annan. Förhoppningsvis lyckas vi även få tag på ytterligare en spelare fram tills dess att det är dags att krypa in i ishallar igen.

Något måste vi dock bjuda på så länge, och som en man som har välsignats/förbannats med god rondör själv, fann jag detta klipp om målvakter ganska sevärt.

Nyköping går i graven

Medan vi Röglefans fortfarande lite till mans försöker hämta oss från måndagens drama och den besvikelse som följde med det tvingas i afton Nyköpings supporters inse att de till hösten inte har något lag att följa längre. För några timmar sedan släppte man beskedet att en enhällig styrelse beslutat att ansöka om konkurs, och det är inte utan att det skär en aning i mitt hockeyhjärta.

***

Det ska skrivas att det knappast kan komma som en överraskning för någon att Nyköping slutligen kollapsat under sin ekonomi. Det trots den knappast varit lika genomrutten som en viss klubb från Dalarna, som mirakulöst nog passerat hockeyförbundets granskningar varje gång.

Redan i mitten av 2000-talet började klubben få svårt att få ihop debet och kredit. Kanske hade man räddats om man lyckats bättre i Kvalserien 2005 (f.ö den senaste Kvalserie som spelades utan medverkan från Rögle), men i slutändan räckte man inte till mer än en femteplats.

Därefter gick det utför för klubben. Två av de tre följande säsongerna gick knackigt och med undantag för sjundeplatsen i Allsvenskan 2007 var NH90 ett av de lagen som var permanent inblandat i bottenstriden. Knappt tre år efter framträdandet i Kvalserien tvångsdegraderades laget till division 1 efter att för andra året på raken redovisat röda siffror, något som blev början till en utdragen dödskamp.

Dödsstöten kom med årets skatterevision i kombination med förskingring i klubben.

***

Som Röglefan finns det dock alltid annat att förknippa med resorna till Rosvalla än hemmaklubbens ekonomi. Kenny Jönssons hemkomst exempelvis.

Efter tio år i NHL återvände #19 till Rögle med debut i Nyköping där han assisterade fram till enda Röglemålet (Mattias Carlsson målskytt) i en sur uddamålsförlust och efteråt fick TV4:s tittare se hur en överlyckligt undertecknad öste beröm över backen. Intervjun gjordes nämligen i första pausen – bara 39 sekunder efter ledningsmålet – vilket gav ganska skarpa kontraster i reportaget där deppade Röglespelare varvades med en supporter som gick på som den värsta frikyrkopastor (skulle någon sitta på inslaget, hör gärna av Er).

Under hemresan i den bekväma husbilen (och även på morgonen därefter eftersom nyvakna svenskar möttes av min nuna till frukostflingorna) ljöd sms-signalerna från min gamla 3210 konstant från fickan. Vänner som jag inte hade hört från på flera år hörde av sig och kommenterade allt från min skäggväxt till att jag lyckades få med en svordom i det hela och jag tror att totalt landade det 50 sms i luren under någon timme.

***

Men trots att jag var med om något så historiskt som Kenny Jönssons comeback finns det alltid en annan grej som jag kommer att förknippa med Nyköping – knattespelaren innan match.

Scenariot var alltid detsamma. Eftersom Nyköping hade en riddarhjälm som klubbmärke hade något geni på marknadsavdelningen kläckt idén att inget fick hemmapubliken i stämning som en sjuåring som stapplade omkring på isen med en plåthink på huvudet. Sagt och gjort, man gjorde två hål i en hink som vaktmästarna hade förvarat skruvar i, tryckte den på huvudet på en av klubbens knattespelare innan match och knuffade in ungen på isen.

Med ett ytterst begränsat synfält och med en stor flagga i händerna – bara för att liksom verkligen försäkra sig om att det skulle vara omöjligt att undvika kollisioner med spelarna – kasade sedan den här ungen omkring på isen, krockade in i sargen och kasade sedan åt andra hållet – ända tills någon förbarmade sig över stackaren och hjälpte honom av isen.

En liten detalj från Rosvalla som roade mig så kungligt att jag säkert kommer att mumla om det på min dödsbädd…

En RIKTIG Åshöjden-saga

Det sägs att det är de människor som rycks bort från jordelivet med något ofärdigt som återvänder som spöken. Kanske var det den där känslan av ofärdighet som gjorde att jag hade så svårt att slita mig från Lindab Arena denna aftonen.

För ofärdigt, det var just så det kändes. Rögle, som haft nio liv under säsongen och på något sätt lyckats åla sig genom nålsögat varje gång (ett förkval som säkrades i säsongens sista bortamatch och vändningen bort mot Mora som gav Kvalserien), var slutligen bara en Åshöjden från att gå upp till högstaligan.

För det glömmer många om Max Lundgrens klassiska fotbollsepos – Åshöjden gick aldrig hela vägen. Ett Stockholmslag snöt, i sista matchen och på målskillnad, andraplatsen från Skåningarna sedan man vunnit mot ett redan avsågat lag. Det scenariot lär kännas igen för 5.100 personer som lämnade Lindab Arena med nedsänkta huvuden och gick ut för att mötas av en nästan ljummen aprilafton.

***

Jo, jag skriver 5.100 för jag tror inte det fanns en enda gnagare på läktaren som INTE ville se Rögle besegra favoritlaget och ta platsen framför Djurgården. Vid några tillfällen såg det ut som om det kunde bli verklighet också,

I början av andra perioden dunkade Rögle på nio skott mot Larsson och tryckte på för ett ledningsmål. Istället plingade dock både 4-1 och 5-1 för Djurgården upp på mediakuben, det hann bara gå 1:23 mellan målen, och all energi som Röglespelarna haft verkade försvinna när resultatet tonade bort på kuben. Istället kom 1-0 för AIK bara någon minut senare.

Eller när Tjänqvist tryckte in ledningspucken och Eric Martinsson (du milde, vilken gigant han växt ut till under säsongen) pangade dit 3-1 drygt minuten senare, ett mål som fick Lindab Arena att gunga. Fan vet om vi ens haft det trycket tidigare i “ladan på åkern” som jag såg en Stockholmsjournalist använda i en rapport hem. Förrförra säsongen skedde det stora firandet i Örebro, så avancemangsmatchen mot Djurgården fick aldrig den riktiga hettan.

Men tredje periodens powerbreak kom högst olägligt och inte ens en minut efter det avbrottet reducerade AIK.

***

Samtidigt, trots den tomhet som dröjer sig kvar efter matchen, så kan ingen säga att Rögle avslutade en svajig säsong på annat än snyggt sätt. Simon Olsson fixade segerpucken (och med vilket jubel sen) när det återstod lite knappt fyra minuter, Rögle plockat ut Lindskoug ur målet, och gav en sista vindpust av hopp.

Kanske skulle man inte plockat ut Kevin ur målet en andra gång strax därefter? Nu spekulerar jag bara, men jag håller det långt från omöjligt att AIK å sin sida skulle gjort samma sak i en kvitteringsjakt och därmed lämnat Röglespelarna med ett tomt mål att sikta in sig på…

***

På tal om målvakter och tomma nät – Vad FAN hände i Stockholm idag?

Jonas Fransson, som hade överlägset bäst räddningsprocent i Allsvenskan med 93,77% och så sent som i fredags stod på huvudet i sin gamla hemmaarena, hade plötsligt fler hål än vad Michael Bays Transformers-filmer har plotholes och imponerade knappast. 78,57% och sex insläppta mål på 28 skott är faktiskt rent ut sagt ytterst anmärkningsvärt, även om VIK inte hade något att spela för.

Målvakten har haft ett högt anseende hos många Rögleiter, men det fick sig nog en törn denna afton.

***

Och så bekräftades Dennis Everberg vara förlorad för RBK bara minuterna efter matchen. Inte ett dugg oväntat, och jag är rädd för att fler följer inom kort.

Med två lag extra som går upp nästa säsong kommer Allsvenskan att bli en kapprustning mellan lagen, och det kommer naturligtvis att vara grymt spännande att se hur Rögle formerar styrkorna.

***

Just nu känns det bara ofärdigt och tomt, fast med en enorm stolthet över vad laget presterade när det gällde som mest. Det är också den känslan jag tror kommer dominera när vi om några år ser tillbaka på våren 2014 – men alltid uppblandad med den beska som bara de 30 silverpenningar som kostade Rögle Jesper Jensens medverkan i slutspurten kan ge…

Trots det – Rögle visade er!

Ramsay jämför kritik mot nämnden med fotbollsvåld

Rögle med ett litet övertag, men tre lag har chansen att lugga bandyklubben på andraplatsen. Kvalserien 2014 är ett drama som få andra (att man väljer att frångå serien till nästa år är ett mysterium) och det naturligaste vore naturligtvis att skriva om det, analysera möjliga scenario och komma med ett tips. Så blir det dock inte.

***

Trots att det handlar om att “röra i en skit som redan stinker” känner jag mig nästan tvingad att belysa dagens uttalande i Expressen från disciplinnämndens ordförande Alexander Ramsay när han bemöter det faktum att Jesper Jensens straff på fem matcher fått stenhård kritik från alla håll. För vad Ramsay säger, det går verkligen utanpå allt annat!

Jag har tvingats ta emot ett 30-tal mejl från arga supportar som skriver att vi är dumma i huvudet, säger Ramsay till tidningen.

Just ordvalet av “supportrar” snarare än “personer” är intressant, då det för gemene man ger ett intryck av att det är Röglefansen som kontaktat Ramsay – vilket säkert till viss del stämmer. Men faktum är dock att den absoluta merparten av hockeysverige är upprörda över hur man hanterat ämnet, vilket vi slog fast redan igår, då bl.a Sanny Lindström, Martin Thelander och hockeyjournalisten Emil K Lagnelius kritiserade disciplinnämndens arbete.

Men, “jag har tvingats ta emot ett 30-tal mejl från både arga f.d spelare, hockeyskribenter och vanliga fans som skriver att vi är dumma i huvudet” har väl inte riktigt samma klang när det kommer till att försvara sig med, då det tydligare hade belyst det faktum att det faktiskt är folk som vet vad de talar om och är obundna till föreningen Rögle BK som kritiserat DNs arbete – även om sanningen nu lär vara just så.

***

Vad som är viktigt att påpeka är det faktum att några hot har inte uttalats, det bekräftar Ramsay själv i Aftonbladet.

– Nej, det är inte frågan om hot. Men det är privatpersoner som tycker att vi är pinsamma, dumma i huvudet och borde avgå.

Trots det, och det är här det verkligen spårar ur, är det uppenbart att Ramsay inte är särskilt nöjd med att det uppstått en diskussion om disciplinnämndens arbete, trots att han säger sig både gärna ta debatten och även välkomna den.

– Diskussionen är bra men när den urartar blir det obehagligt. Det är lätt att man drar paralleller till fotbollen där det eskalerat. Jag har tre barn och det är klart att man ibland tänker obehagliga tankar om att det en dag kanske står arga människor utanför mitt hus.

Alexander Ramsay drar alltså paralleller till fotbollsvåldet och indirekt till förra helgens tragedi i Helsingborg, detta p.g.a att disciplinnämndens arbete har orsakat att han och resten av nämnden fått ta emot kritik! Kritik, inte hot, det har han själv påpekat.

***

Förvisso är det inte kul att få ta emot mail där man dumförklaras och eftersom jag själv har tagit emot sådana har jag inga problem att sätta mig in i situationen – men därifrån är det för normalt funtade människor ett enormt steg till att dra paralleller till något som för en vecka sedan kulminerade med att en 43-årig fyrabarnspappa förlorade sitt liv i trapporna framför Kärnan i Helsingborg.

Ramsay finner dock alltså att en situation där ett beslut han varit med att fatta får offentlig kritik vara fullt jämförbar med något som har lett till tragedi som skakat hela idrottsverige och fått tusentals att sätta ned foten för att markera mot våldet.

***

Ett sådant frapperande sätt att se på det visar tydligt upp två saker.

För det första behöver verkligen disciplinnämnds arbete synas in i minsta söm, då en sådan ovilja att ta kritik visar att något är seriöst fel och att Karlskogas lagkapten Martin Thelander kanske inte var så snett ute när han kallade det för “Ryssland”.

För det andra finns det kanske fler anledningar än Jensens avstängning att folk använder uttryck som “dum i huvudet” om de som sitter i DN…